Social samhörighet spelar en viktig roll för ungas psykiska hälsa
Social samhörighet är en avgörande faktor för ungas psykiska hälsa, särskilt under tonåren och den tidiga vuxenåldern – livsskeden som präglas av betydande sociala förändringar. En ny avhandling från Institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet utforskar det komplexa sambandet mellan social samhörighet och psykisk ohälsa bland unga.
Karina Grigorians avhandling består av fyra olika studier som undersöker kopplingen mellan vanliga psykiska hälsoproblem – psykosomatiska besvär, depression och ångest – och olika aspekter av social samhörighet som socialt stöd, tillhörighet och ensamhet.
Hennes resultat ger värdefulla insikter om de omedelbara och långsiktiga effekterna av social samhörighet under tonåren och den tidiga vuxenåldern. De visar hur viktigt det är med sociala band, särskilt vid övergången från tonår till vuxenliv, eftersom det är en period som utmärks av en ökad risk för både psykisk ohälsa och ofrivillig ensamhet.
Olika aspekter av social samhörighet samverkar
En hög grad av social samhörighet kan fungera som en skyddsfaktor som minskar psykisk ohälsa. Låg social samhörighet bidrar däremot inte bara till pågående psykiska hälsoproblem utan kan också få långsiktiga konsekvenser. Avhandlingen visar också att olika aspekter av social samhörighet –som tillhörighet och ensamhet – inte existerar isolerat från varandra. Dessa aspekter kan snarare samverka och påverka den psykiska hälsan både individuellt och i kombination med varandra.
– Sammantaget lyfter denna avhandling fram den viktiga roll som social samhörighet spelar för ungas psykiska hälsa, särskilt under övergången från tonåren till vuxenlivet, säger Karina Grigorian. Hon försvarade sin avhandling Social connectedness and mental health problems in young people – Findings from a Swedish cohort vid Stockholms universitet den 11 april.
Avhandlingen bygger på data från Futura01-projektet, en longitudinell studie som följer en svensk nationell grupp av unga som gick i årskurs nio under vårterminen 2017, med majoriteten födda år 2001. Karina Grigorians forskning bygger på upprepade enkätundersökningar från Futura01-projektet samt registerdata. Genom att analysera dessa data ger studien en omfattande förståelse för hur olika aspekter av social samhörighet påverkar ungas psykiska hälsa under tonåren och den tidiga vuxenåldern.
Tänkbara tillämpningar av resultaten
Karina Grigorian hoppas att resultaten från avhandlingen kan bidra till att utveckla strategier för att hantera ungas psykiska hälsoproblem.
– Eftersom social samhörighet är ett komplext och mångfacetterat begrepp, särskilt hos ungdomar och unga vuxna, är det viktigt att dessa insatser går bortom individnivån och även omfattar samhälls- och befolkningsnivån. Dessutom bör fokus inte bara ligga på hälsosektorn utan även inkludera andra sektorer som utbildning, miljö och fritid. De bredare sociala sammanhang där unga befinner sig måste beaktas, säger Karina Grigorian.
Förslag för vidare forskning
Studien understryker vikten av att se social samhörighet som ett dynamiskt, mångfacetterat fenomen och en universell, påverkbar socialt avgörande hälsofaktor. Den öppnar också upp för vidare forskning, konstaterar Karina Grigorian. Exempelvis skulle framtida studier kunna utforska de olika dimensionerna av social samhörighet – såsom frekvens, intensitet och varaktighet – och hur de påverkar ungas psykiska hälsa under tonåren och i ung vuxen ålder.
Dessutom anser Karina Grigorian att olika aspekter av sociala tillgångar och brister på detta behöver utforskas. Hon menar att framtida forskning bör fördjupa sig i de faktorer som bidrar till hög respektive låg social samhörighet hos unga människor, till exempel vad som orsakar ensamhet under dessa utvecklingsperioder. Vilken roll livets övergångar, digital kommunikation, sociodemografiska skillnader samt egenskaper hos bostadsområden, skolor och andra sociala miljöer spelar när det gäller att forma social samhörighet kan också ge värdefulla insikter, menar hon.
– Longitudinella studier som följer social samhörighet och psykisk hälsa under längre perioder är också viktiga. Detta för att bättre förstå deras dynamiska samband, liksom den inverkan som låg och hög social samhörighet i dessa åldrar kan ha på hälsan senare i livet, säger Karina Grigorian.
Vad ska du göra när du är klar med dina doktorandstudier?
– Jag hoppas kunna fortsätta mitt arbete inom folkhälsoforskning, tillämpa mina kunskaper och bidra till insikter som hjälper till att förbättra befolkningens hälsa, säger Karina Grigorian.
Håkan Soold
Fakta
Karina Grigorian kom till Sverige och Stockholm 2020 som forskare vid Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin vid Stockholms läns landsting. Hon påbörjade sin doktorandutbildning vid Institutionen för folkhälsovetenskap i januari 2021. Hennes avhandling Social connectedness and mental health problems in young people – Findings from a Swedish cohort består av följande studier:
Prospective associations between psychosomatic complaints in adolescence and depression and anxiety symptoms in young adulthood: A Swedish national cohort study (SSM Public Health, 2023).
Parenting Practices and Psychosomatic Complaints Among Swedish Adolescents (International Journal of Public Health, 2023).
Loneliness, belonging and psychosomatic complaints across late adolescence and young adulthood: a Swedish cohort study (BMC Public Health, 2024).
Loneliness and subsequent depression and anxiety in emerging adults: Findings from a Swedish cohort study (manuskrift inskickat till vetenskaplig tidskrift).
Senast uppdaterad: 14 april 2025
Sidansvarig: Institutionen för folkhälsovetenskap